Den ursprunglige basisten i Broder Daniel

Efter en genomtrevlig lunch med en höggravid vän och ett litet studiebesök på hennes jobb, återstod fortfarande en del tid innan mitt jobbpass skulle starta. Jag hamnade därför på stadsbiblioteket där jag ännu en gång nördade ner mig i favvoblaskan Sonic. I ett missat nummer från i höstas fångades min uppmärksamhet av en intervju med Daniel Gilbert.

Daniel Gilbert var med och startade Broder Daniel i den svenska indiebegynnelsen. Idag är han nybliven soloartist, trogen sidekick åt Håkan Hellström och ses dessutom i Augustifamiljen, husbandet i SVT:s På Spåret.

Men det var i Broder Daniel han först korsade min väg. Bandets legendariska debut "Saturday Night Engine" släpptes 1995, och i videon till "Luke Skywalker" lirade Gilbert bas iförd en jacka med USA:s stjärnbanér på. Det räckte för att jag skulle klassa honom som fullständig idiot. Idiotförklaringar och förakt hade jag gott om på den tiden. Broder Daniel släppte skivor på multibolaget EMI vilket förstås också var helt fel. Äkta band låg på små, ickekommersiella skivbolag. En recensent i Borås Tidning gav "Saturday Night Engine" en etta och skrev något om överklasslynglar som försökte iklä sig punkens attribut. Jag bestämde mig för att han hade rätt.

Tre år senare såg jag Broder Daniel spela på Hultsfredsfestivalen. Jag stod ganska nära scenen och kunde inte beskriva det som utspelades framför mig som något annat än - strålande! Ironiskt nog hade Daniel Gilbert då inte varit medlem i gruppen på ett tag och Broder Daniel hade lämnat EMI till förmån för det betydligt mindre Dolores. Rusig av konsertupplevelsen åkte jag hem och köpte alla skivor som bandet dittills hade gett ut.

Och så ett snabbt hopp framåt till 2010 då jag läser den nygjorda intervjun med Daniel Gilbert. Det är en fin pratstund. Gilbert pratar om kärlek - att kärleken mellan vänner, barn och förälder, pojkvän och flickvän är det största som finns. Det berättas om det hjärtfel han föddes med, och oron i spåren av det. Han säger att han tackar Gud för att han blivit förälder, och talar om nya livsperspektiv.

Jag fastnar vid intervjun av ett tydligt skäl: För att det är fantastiskt att få ändra uppfattning om någon till det bättre. Okej att jag knappt funderat över personen Daniel Gilbert överhuvudtaget sedan mitten på 90-talet. Men ändå. Jag minns min dom och kan liksom konstatera att den 15 år senare får sitt slutgiltiga upphävande just här. Insikten om att man har haft fel kan vara alldeles, alldeles underbar.

Enkelt

På snabbmatsrestaurangen satt ett barn i, säg, femårsåldern tillsammans med vad som måste ha varit hennes mor- eller farföräldrar. Sällskapet åt hamburgare, drack läsk, pratade och skrattade. De såg verkligen ut att tycka om varandra, alla tre. Jag satt en bit bort och försökte dölja mitt leende i en mugg apelsinjuice, men vet inte om jag lyckades.

En vacker och hjärtevärmande lunchvy. Sen gick jag till jobbet.