Och när jag nu ändå skriver om Kristian Gidlund passar jag också på att tipsa om hans blogg. För om ni bara ska följa en blogg den här hösten så inte tusan är det en sporadiskt uppdaterad Kidsize ni ska välja.
Välj istället "I kroppen min", där Kristian med egna skrivna ord låter oss ta del av sin vardag hösten 2012. Senaste siffran jag hörde på antal följare var 1 miljon.
Det finns en osynlig och ändå självklar länk mellan Kristian Gidlund och Mando Diao den här hösten. Det är inte bara att Sugarplum Fairy och Mando Diao har brodersband mellan sig, det är allvaret. Det har gått att ana, och i Kristians inlägg "Strövtåg i hembygden REVISITED" blir det tydligt.
"Dagen innan satt jag i köket hos en vän i en vacker by vid älvens rand. Trots deras stundande framgångar är de redan upptagna med nästa projekt. Hos dem upphör aldrig kreativiteten. Det inspirerar mig. Tar mig vidare. Jag berättar för dem om en tanke som dök upp när jag såg dem på tv. En tanke sprungen ur storhetsvansinne. Kanske inte så konstigt. Det har jag alltid haft.
Jag berättade hur jag såg på uppmärksamheten kring det vi håller på med, på våra olika håll. För de har nog aldrig varit större här hemma. I alla fall är det så det känns. Samtidigt har de nog aldrig varit allvarligare, trots sin spontanitet och lekfullhet. För nu står sånger om oroligt blod, ett dödssjukt bröst och befriarens ande i centrum. Samtidigt följer allt fler min kamp.
– Det är som att vi båda dunkar näven i bordet och säger: ”Nu jävlar är det dags att prata allvar”, säger han.
Och Sverige vill lyssna. Det betyder något."
http://ikroppenmin.blogspot.se/
tisdag 20 november 2012
måndag 19 november 2012
Livet, döden och livet igen
De senaste dagarna har de existentiella samtalen avlöst varandra. Det har varit med olika personer som jag känt olika länge, men gemensamt för oss har varit att vi delar samma tro. Sätten som vi kommit att bli en del av den har dock varierat, och därmed också format hur vi förhåller oss till den.
Det har varit klart givande snack, inspirerande meningsutbyten. Återkommande hos samtliga personer har varit tanken på att tron har en kärna, som finns kvar även om saker runt omkring den ändrar eller förlorar sin betydelse över tid. I takt med att vi själva förändras.
Igår tog jag initiativ till att se avsnittet om döden ur SVT:s ”Annas eviga”. Anna Lindman Barsk möter förre ärkebiskopen KG Hammar och dokumentärfilmaren Nahid Persson – men den gäst som gör det absolut djupaste intrycket är Kristian Gidlund, trummisen i Sugarplum Fairy som sedan i augusti i år bär på vetskapen om att cancern i hans kropp kommer att ta hans liv.
Jag ska här inte försöka återberätta hur Kristian föreställer sig sin sista resa, utan rekommenderar istället den intresserade att själv följa länken nedan och ta del av hela programmet. Det är svårt att hålla tårarna tillbaka.
I likhet med Kristian Gidlund känner jag mig för egen del inte speciellt rädd för själva döden. Däremot för hur de sista stegen dit kan komma att se ut.
”Frid väntar jag men räds ändå,
att sista sträckan blir svår att gå”
[Nils Ferlin]
att sista sträckan blir svår att gå”
[Nils Ferlin]
söndag 11 november 2012
Miss Li
Miss Li firar just nu lördagstriumfer i ”Så mycket bättre”, i en säsong som visat sig funka betydligt bättre i praktiken än på papper. Efter att bl.a. ha gjort något helt eget av Olle Ljungströms i sig alldeles fantastiska ”Nåt för dom som väntar” var det igår hennes egna låtar som skulle tolkas. Enligt mig var det återigen Uggla som intog en topplacering med sin översatta version av ”I heard of a girl”, stöpt i nån slags 80-talssynthig new wave eller vad det var. Maja Ivarsson åstadkom äntligen nåt extra genom att göra poppunk av ”Dancing the whole way home”, och jorå – jag diggade även Darins stilfulla variant av ”I can't get you off my mind”.
Vid sidan av det musikaliska värdet är väl annars det här TV4-programmets stora förtjänst att det i många fall lyckas riva ner fördomar och omforma ens förutfattade meningar om olika artister. Miss Li's egna berättelser om hur mycket personligt mörker det kan döljas bakom en färgsprakande fasad grep tag. Och hur klyschigt det än må låta – hennes mod att blotta och erkänna sina svagheter utstrålade i förlängningen en respektingivande styrka.
Min egen musikaliska uppfattning om Miss Li tvärvände för ungefär ett år sedan. Fram till dess var jag mer än något annat bara uttröttad av det jag då uppfattade som forcerat och hysteriskt i en låt som ”Oh boy”. Men allt förändrades på Putte i Parken sommaren 2011 där Miss Li tillsammans med sina mannar lyckades skicka hela sin låtskatt – definitivt inklusive ”Oh boy” – upp till en nivå jag inte kunnat fantisera om. Ibland kan det var alldeles underbart att inse att man haft fel.
I fredags lät Miss Li dessutom meddela att hon auktionerar ut samtliga sina klänningar från ”Så mycket bättre” till förmån för Situation Sthlm's arbete. Hennes personliga kungörelse följer här nedanför. Fortsätta följa Miss Li på lördagskvällarna, försök se henne på hennes pågående turné och låt budgivandet på klänningarna börja!
”Härom natten kunde jag inte sova. Jag låg där och jag vältrade mig som vanligt i min egen ångest. Det kan bli så ibland. Man är missnöjd över sig själv, man är missnöjd över livet, man är missnöjd över allt man vill göra men som man inte hinner med, man är missnöjd över alla räkningar, man är missnöjd över att det har blivit kallt och att man måste ha alldeles för stickiga vantar på sig. Att man inte hinner städa, diska, ringa sina vänner ...och där ligger man och har ångest över alla sina materiella ting som man köpt och ändå spenderar tid på att vara missnöjd över.
Sen gick det upp för mig. Jag HAR ändå en telefon, jag HAR en dammsugare och jag HAR stickiga vantar att ha på mig. Jag HAR tak över huvudet och jag HAR faktiskt en säng som jag kan ligga och ha ångest i...
Det finns faktiskt dom som inte har det....
Det finns faktiskt folk som inte har det!
Helt plötsligt blev all min ångest så obetydlig.
...Så därför har jag valt att auktionera alla mina Så Mycket Bättre - klänningar till förmån för Situation Sthlm och deras arbete för att hjälpa hemlösa!
Nästa vecka kommer auktionen börja.”
Vid sidan av det musikaliska värdet är väl annars det här TV4-programmets stora förtjänst att det i många fall lyckas riva ner fördomar och omforma ens förutfattade meningar om olika artister. Miss Li's egna berättelser om hur mycket personligt mörker det kan döljas bakom en färgsprakande fasad grep tag. Och hur klyschigt det än må låta – hennes mod att blotta och erkänna sina svagheter utstrålade i förlängningen en respektingivande styrka.
Min egen musikaliska uppfattning om Miss Li tvärvände för ungefär ett år sedan. Fram till dess var jag mer än något annat bara uttröttad av det jag då uppfattade som forcerat och hysteriskt i en låt som ”Oh boy”. Men allt förändrades på Putte i Parken sommaren 2011 där Miss Li tillsammans med sina mannar lyckades skicka hela sin låtskatt – definitivt inklusive ”Oh boy” – upp till en nivå jag inte kunnat fantisera om. Ibland kan det var alldeles underbart att inse att man haft fel.
I fredags lät Miss Li dessutom meddela att hon auktionerar ut samtliga sina klänningar från ”Så mycket bättre” till förmån för Situation Sthlm's arbete. Hennes personliga kungörelse följer här nedanför. Fortsätta följa Miss Li på lördagskvällarna, försök se henne på hennes pågående turné och låt budgivandet på klänningarna börja!
”Härom natten kunde jag inte sova. Jag låg där och jag vältrade mig som vanligt i min egen ångest. Det kan bli så ibland. Man är missnöjd över sig själv, man är missnöjd över livet, man är missnöjd över allt man vill göra men som man inte hinner med, man är missnöjd över alla räkningar, man är missnöjd över att det har blivit kallt och att man måste ha alldeles för stickiga vantar på sig. Att man inte hinner städa, diska, ringa sina vänner ...och där ligger man och har ångest över alla sina materiella ting som man köpt och ändå spenderar tid på att vara missnöjd över.
Sen gick det upp för mig. Jag HAR ändå en telefon, jag HAR en dammsugare och jag HAR stickiga vantar att ha på mig. Jag HAR tak över huvudet och jag HAR faktiskt en säng som jag kan ligga och ha ångest i...
Det finns faktiskt dom som inte har det....
Det finns faktiskt folk som inte har det!
Helt plötsligt blev all min ångest så obetydlig.
...Så därför har jag valt att auktionera alla mina Så Mycket Bättre - klänningar till förmån för Situation Sthlm och deras arbete för att hjälpa hemlösa!
Nästa vecka kommer auktionen börja.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)