Nu är julkonsertsäsongen i full gång. Kanon! Musiken är något av det trevligaste med advent och jul tycker jag. För min del startade det igår kväll med en traditionsenlig gratiskonsert på Stortorget här i stan, som vanligt en välbesökt tillställning. Jag såg dock bara 45 minuter eftersom jag skulle lira innebandy strax efter. Höjdpunkten under den tiden var att höra kören framföra alltid lika vackra ”Jul jul strålande jul”. Nanna Hedin – ni vet hon som räddade hela E-Type’s karriär genom att sjunga hans refränger – kom in och wailade sönder ”Joy to the world” och en lokalartist som jag inte minns namnet på körde en klart trevlig avskalad sång ackompanjerad av akustisk gitarr och dragspel. Sen var det givetvis ett gäng allsånger också.
Ikväll gick min bönegrupp och jag till Frälsningsarmén lokaler och såg konsert nr 2 genomförd av en kör med mixade åldrar och ett taktfast band. ”O helga natt” är som alltid en svårslagen final. Det är inte bara musikens uppbyggnad, frågan är om det skrivits någon mer drabbande och mäktigare text om det jag försöker bygga mitt liv på.
Och lika mycket som jag ser fram emot att få höra den några gånger till i år, lika mycket hoppas jag på att undslippa ”Räven raskar över isen”. När orkestern vevade igång den igår fattade jag som vanligt ingenting. Utan tvekan julmusikhistoriens mest obegripliga och bisarra ögonblick.
måndag 8 december 2008
lördag 6 december 2008
I mataffären
Framför mig i kassan står en ung man som inte känns helt van vid att handla. Det tar tid för honom när han ska plocka fram rätt summa pengar och räcka dem till kassörskan. Att göra allt i korrekt ordning är uppenbarligen inte så lätt. Över hans gestalt vilar något oerhört sympatiskt, han är nästan som en stor teddybjörn. Det tycks inte finnas nåt som helst utrymme för prestige när han fumlar med kassen, plånboken och kvittot och ursäktar sig för den tålmodiga damen bakom kassaapparaten. Hela scenen får mig att le inombords. Det går inte att bli vare sig arg eller stressad. Men någon bakom mig muttrar ”Va' fan” och tar med sig sin korg till en annan kassa där kunderna är effektiva och vet hur man gör.
Det var ett tag sen det här hände. Men mitt beslut från då står fast: Om jag ser honom i affären igen kommer jag göra vad jag kan för att hamna i samma kassakö den gången också.
Det var ett tag sen det här hände. Men mitt beslut från då står fast: Om jag ser honom i affären igen kommer jag göra vad jag kan för att hamna i samma kassakö den gången också.
torsdag 27 november 2008
Tjuvlyssnat
Senaste gången jag åkte tåg fick jag ta del av nedanstående konversation. Ett barn, en liten pojke, stod med sin pappa i gången och väntade på att toaletten skulle bli ledig. Barnet fick då syn på en annan dörr som sannolikt ledde in till nån liten elcentral eller liknande. Det här kan tyckas vara en icke-händelse men ju mer jag tänker på det korta meningsutbytet desto intressantare tycker jag att det blir. Vad tycker du?
Barnet: ”Pappa, vad händer om man går in där?”
Pappan: ”Du kommer inte in där.”
Barnet: ”Ja, men vad händer om man går in där?”
Pappan (märkbart irriterad): ”Men du kommer inte in där!”
Barnet (också irriterat): ”Ja, men vad händer OM man går in där?”
Barnet: ”Pappa, vad händer om man går in där?”
Pappan: ”Du kommer inte in där.”
Barnet: ”Ja, men vad händer om man går in där?”
Pappan (märkbart irriterad): ”Men du kommer inte in där!”
Barnet (också irriterat): ”Ja, men vad händer OM man går in där?”
söndag 9 november 2008
Frågor och svar, del 2
Ja, så dök det för ett kort tag sen alltså upp ytterligare ett litet frågeformulär, den här gången från Gunilla. Även hennes blogg är personligt färgad och tar sig med stor uppriktighet an funderingar om allt från godisförbud till finanskrisen. Du ärar den självklart med ett besök på http://gunilla85.blogg.se/08. Klart du ska!
Vilken mat äter du oftast?
Här ställs man vid skampålen direkt. Jag har inte varit kreativ med mina menyer på länge nu och det är trist faktiskt. Under perioder när tiden inte räcker till så som jag önskar består matlådorna ofta av pasta och köttfärssås eller korv stroganoff. Men jag gör mina egna köttbullar ibland, vill jag bara tillägga. Sen finns det en viss samvetsgnagande ambition att utforska det vegetariska köket också.
När du är på kalas, är du personen som sitter eller är du den som hjälper till att duka av?
Tja, jag tror i alla fall att jag är noggrann med att fråga värdskapet om de vill ha hjälp med något, rättar mig sedan efter svaret. Kan ju vara viktigt även om det inte är ett kalas i egentlig mening. Fast senast när jag träffade min bönegrupp var jag och två till så inne i diskussioner om amerikansk utrikespolitik att vi satt kvar och inte brydde oss om avdukningen efter fikat. Värdinnan fick dock support av en mer hjälpsam själ.
Var sitter du helst när du bloggar?
Jag har en stationär dator så den har sin bestämda plats, närmare bestämt mitt databord och det är alltid där jag skriver.
Köper du ofta triss?
Aldrig. Jag vill inte dissa en endaste människa som gladeligen skrapar sina trisslotter, men spelindustrin lever de facto helt och hållet på att den stora massan förlorar sina satsade pengar så att ett fåtal ska kunna plocka ut en svindlande vinstsumma. Jag tycker det är rätt sjukt när man tänker på det. När jag just hade flyttat till England körde en pastor runt mig i bil och berättade om staden där jag skulle bo det kommande året. Av nån anledning blev vi vid ett tillfälle stående utanför en spelbutik. Kanske var det en trafikljuskorsning där, kanske väntade vi på någon, jag minns inte. Det var tecknade travhästar i full karriär på den vita fasaden och pastorn sa: ”This is a so-called betting shop”. Jag förmodar att jag sa ”Ok” eller att det blev en liten tyst paus innan han tillade, med sitt smittande lugn och sin fantastiska brittiska accent: ”And I don’t think they do anything good to society”. Det var nog någonstans där som min syn på saken grundades.
Vilket land eller vilken stad har varit din bästa semester?
De utlandsresor jag har i bagaget är få och jag har t.ex. aldrig testat charter, aldrig känt lockelsen heller. Men jag svarar Cornwall i England. Jag var där i slutet av min englandsvistelse och kära nån vilka vyer, bråddjup och solnedgångar man får uppleva längs den kusten. Jag och en kompis körde Tom Jones’ ”It’s not unusual” karaoke på en liten pub dessutom, bara en sån sak.
Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag har ingen TV men hemma hos mina föräldrar ser jag i stort sett uteslutande på licensfinansierade kanaler. Jag fixar inte att se min favvisfilm trasas sönder bara för att nåt företag vill berätta vilken frukostflingor jag ska välja.
Vilket är ditt favoritvin?
Jag är nykterist så jag vet inte. Jag har alltid tyckt att vin, öl och sprit smakar skit, men för många år sen var jag ändå fullt beredd att uthärda den petitessen för att uppnå berusningen. Och det behövdes aldrig speciellt stora mängder för att komma dit. Den uttjatade alkoholfrågan är för övrigt en samhällsfråga för mig i första hand, inte en religiös dito som man kanske kan tro. Precis som i fallet med trisslotterna dissar jag ingen som har en avvikande syn än mig. Jag kan känna att det blev en klagande ton i flera av mina svar men jag är egentligen helt såld på samförstånd och vänskap trots skilda åsikter. Faktiskt!
Vilken mat äter du oftast?
Här ställs man vid skampålen direkt. Jag har inte varit kreativ med mina menyer på länge nu och det är trist faktiskt. Under perioder när tiden inte räcker till så som jag önskar består matlådorna ofta av pasta och köttfärssås eller korv stroganoff. Men jag gör mina egna köttbullar ibland, vill jag bara tillägga. Sen finns det en viss samvetsgnagande ambition att utforska det vegetariska köket också.
När du är på kalas, är du personen som sitter eller är du den som hjälper till att duka av?
Tja, jag tror i alla fall att jag är noggrann med att fråga värdskapet om de vill ha hjälp med något, rättar mig sedan efter svaret. Kan ju vara viktigt även om det inte är ett kalas i egentlig mening. Fast senast när jag träffade min bönegrupp var jag och två till så inne i diskussioner om amerikansk utrikespolitik att vi satt kvar och inte brydde oss om avdukningen efter fikat. Värdinnan fick dock support av en mer hjälpsam själ.
Var sitter du helst när du bloggar?
Jag har en stationär dator så den har sin bestämda plats, närmare bestämt mitt databord och det är alltid där jag skriver.
Köper du ofta triss?
Aldrig. Jag vill inte dissa en endaste människa som gladeligen skrapar sina trisslotter, men spelindustrin lever de facto helt och hållet på att den stora massan förlorar sina satsade pengar så att ett fåtal ska kunna plocka ut en svindlande vinstsumma. Jag tycker det är rätt sjukt när man tänker på det. När jag just hade flyttat till England körde en pastor runt mig i bil och berättade om staden där jag skulle bo det kommande året. Av nån anledning blev vi vid ett tillfälle stående utanför en spelbutik. Kanske var det en trafikljuskorsning där, kanske väntade vi på någon, jag minns inte. Det var tecknade travhästar i full karriär på den vita fasaden och pastorn sa: ”This is a so-called betting shop”. Jag förmodar att jag sa ”Ok” eller att det blev en liten tyst paus innan han tillade, med sitt smittande lugn och sin fantastiska brittiska accent: ”And I don’t think they do anything good to society”. Det var nog någonstans där som min syn på saken grundades.
Vilket land eller vilken stad har varit din bästa semester?
De utlandsresor jag har i bagaget är få och jag har t.ex. aldrig testat charter, aldrig känt lockelsen heller. Men jag svarar Cornwall i England. Jag var där i slutet av min englandsvistelse och kära nån vilka vyer, bråddjup och solnedgångar man får uppleva längs den kusten. Jag och en kompis körde Tom Jones’ ”It’s not unusual” karaoke på en liten pub dessutom, bara en sån sak.
Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag har ingen TV men hemma hos mina föräldrar ser jag i stort sett uteslutande på licensfinansierade kanaler. Jag fixar inte att se min favvisfilm trasas sönder bara för att nåt företag vill berätta vilken frukostflingor jag ska välja.
Vilket är ditt favoritvin?
Jag är nykterist så jag vet inte. Jag har alltid tyckt att vin, öl och sprit smakar skit, men för många år sen var jag ändå fullt beredd att uthärda den petitessen för att uppnå berusningen. Och det behövdes aldrig speciellt stora mängder för att komma dit. Den uttjatade alkoholfrågan är för övrigt en samhällsfråga för mig i första hand, inte en religiös dito som man kanske kan tro. Precis som i fallet med trisslotterna dissar jag ingen som har en avvikande syn än mig. Jag kan känna att det blev en klagande ton i flera av mina svar men jag är egentligen helt såld på samförstånd och vänskap trots skilda åsikter. Faktiskt!
lördag 8 november 2008
Frågor och svar, del 1
De här frågorna ställdes av Emilie redan i juni. Då svarade jag bara på dem som en kommentar på hennes blogg och tyckte att jag kommit undan ganska bra. Nu kapitulerar jag dock som synes och ger sent omsider uppdaterade svar. Emilies blogg är dels personlig, dels av folkbildande karaktär genom engagerade tips om böcker, artiklar och videoklipp. Givetvis rekommenderas ett besök på http://emi-n.blogspot.com/!
Vad gjorde du för 10 år sen?
För 10 år sen hade jag varit kristen i ett år och allt var liksom fortfarande i startgroparna. Hade läst ett år på komvux och lyckats höja vartenda gymnasiebetyg där. På hösten gick jag sånt där Datortek genom Arbetsförmedlingen. Ingen höjdartermin, ett mellanläge i livet måste jag säga. För mig och mina kompisar var det en stor grej att våra hjältar, hardcorepionjärerna Refused, splittrades vid den här tiden. De hade ju alltid funnits liksom. Vi satt och läste deras avskedskommuniké på internet och fattade ingenting.
Vilka fem saker finns att göra på listan idag?
Just nu är det eftermiddag så tvättning och omtenta är redan gjort. Jag var även inställd på att styra upp lite inför en grej som är för hemlig för att yppa här, men övriga inblandade har tydligen inte tid. Snacka tråkigt svar, men det var väl fel dag helt enkelt.
Godis jag gillar:
Jag är ganska sämst på att köpa godis men visst, gott är det ju. Colaflaskor, såna där fiskar i olika färger, några rosa skumvampar, ett par saltlakritsfigurer och lite sötsurt i en påse och jag är nöjd. Brukar dock tröttna rätt snabbt och börjar hinka kranvatten istället.
Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?
Klassisk fråga. Här är det lätt att bli så maxat präktig att man spricker. Men okej, jag skulle förhoppningsvis ha karaktär nog att skänka bort det allra mesta till välgörande ändamål och organisationer jag känner förtroende för. Nu blir jag sugen på att ta tanken ett steg längre och då säger vi att jag köper upp hela världens vapenindustrier och lägger ner skiten. Då blir det förvisso en massa varsel men eftersom jag även skänkt en massa stål till den offentliga sektorn kan alla nyanställas där och vips minskar vårdköerna och situationen för all vårdpersonal blir drägligare. Om jag har några pengar kvar sen går jag nog och köper loss några CD-skivor och DVD-filmer också. På secondhand givetvis.
Städer/orter jag bott i:
Callao (hamnstad i Peru), Grovare (by med 100 invånare mellan Ulricehamn och Borås, kolla Nationalencyklopedin om du tycker namnet verkar skumt), Mariannelund, Hemel Hempstead (några mil norr om London) och Örebro.
Vad gjorde du för 10 år sen?
För 10 år sen hade jag varit kristen i ett år och allt var liksom fortfarande i startgroparna. Hade läst ett år på komvux och lyckats höja vartenda gymnasiebetyg där. På hösten gick jag sånt där Datortek genom Arbetsförmedlingen. Ingen höjdartermin, ett mellanläge i livet måste jag säga. För mig och mina kompisar var det en stor grej att våra hjältar, hardcorepionjärerna Refused, splittrades vid den här tiden. De hade ju alltid funnits liksom. Vi satt och läste deras avskedskommuniké på internet och fattade ingenting.
Vilka fem saker finns att göra på listan idag?
Just nu är det eftermiddag så tvättning och omtenta är redan gjort. Jag var även inställd på att styra upp lite inför en grej som är för hemlig för att yppa här, men övriga inblandade har tydligen inte tid. Snacka tråkigt svar, men det var väl fel dag helt enkelt.
Godis jag gillar:
Jag är ganska sämst på att köpa godis men visst, gott är det ju. Colaflaskor, såna där fiskar i olika färger, några rosa skumvampar, ett par saltlakritsfigurer och lite sötsurt i en påse och jag är nöjd. Brukar dock tröttna rätt snabbt och börjar hinka kranvatten istället.
Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?
Klassisk fråga. Här är det lätt att bli så maxat präktig att man spricker. Men okej, jag skulle förhoppningsvis ha karaktär nog att skänka bort det allra mesta till välgörande ändamål och organisationer jag känner förtroende för. Nu blir jag sugen på att ta tanken ett steg längre och då säger vi att jag köper upp hela världens vapenindustrier och lägger ner skiten. Då blir det förvisso en massa varsel men eftersom jag även skänkt en massa stål till den offentliga sektorn kan alla nyanställas där och vips minskar vårdköerna och situationen för all vårdpersonal blir drägligare. Om jag har några pengar kvar sen går jag nog och köper loss några CD-skivor och DVD-filmer också. På secondhand givetvis.
Städer/orter jag bott i:
Callao (hamnstad i Peru), Grovare (by med 100 invånare mellan Ulricehamn och Borås, kolla Nationalencyklopedin om du tycker namnet verkar skumt), Mariannelund, Hemel Hempstead (några mil norr om London) och Örebro.
fredag 7 november 2008
Frågor och svar - prolog
Här hade jag först publicerat en slags prolog till de kommande två inläggen. Det blev dock bara en massa omständligt svammel utan att komma till sak så nu gör jag en kortare variant. Det är i alla fall som så att två bloggande vänner har – oberoende av varandra – utmanat mig att svara på ett gäng frågor som ett led i en kedja. Jag tackar ja av den enda anledningen att jag uppskattar mina bloggkollegor grymt mycket. Kedjebrev i alla dess former tycker jag däremot är helt värdelöst. Därför bryts kedjan när jag besvarat de här frågorna, jag kommer inte utmana fler. Men som sagt, jag gör det som en kärleksfull gest åt mina fantastiska skrivande kamrater där ute och den härliga elektroniska gemenskap vi har genom kablar och trådlösa uppkopplingar. Sektkänsla när den är som mest tilltalande!
onsdag 5 november 2008
Cash isn't king
På väg hem från bussen inser jag att mitt nyinköpta pendlingskort är borta. Rotar stressat igenom fickor och väskfack flera gånger utan att hitta det. Besvikelsen och ilskan över att närmare tusen spänn just flaxat iväg mot stjärnhimlen roterar fortfarande i skallen när en kille på stan tigger och ber om pengar. Han är påstridig och jag sticker en slant i hans hand, mest för att bara bli av med honom. Efter vad som känns som en blixtvisit i mitt eget hem ger jag mig på cykel av till kvällens studentgudstjänst. Hinner knappt sätta mig till rätta i bänken innan det börjar talas om kollekt och insamlingsboxarna vandrar runt bland besökarna. Strax därpå följer predikan som handlar om de så kallade saligprisningarna i Jesu bergspredikan. Vad är det egentligen som gör en människa salig, lycklig? Är det t.ex. materiell rikedom och pengar?
Det är då jag ser den röda tråden som löper genom kvällens händelser. Det är då jag ser utmaningen och det himmelska budskapet. Tydligare kunde det nog inte ha sagts mig.
Det är då jag ser den röda tråden som löper genom kvällens händelser. Det är då jag ser utmaningen och det himmelska budskapet. Tydligare kunde det nog inte ha sagts mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)