På snabbmatsrestaurangen satt ett barn i, säg, femårsåldern tillsammans med vad som måste ha varit hennes mor- eller farföräldrar. Sällskapet åt hamburgare, drack läsk, pratade och skrattade. De såg verkligen ut att tycka om varandra, alla tre. Jag satt en bit bort och försökte dölja mitt leende i en mugg apelsinjuice, men vet inte om jag lyckades.
En vacker och hjärtevärmande lunchvy. Sen gick jag till jobbet.
