Jag gör en resa bakåt och minns dagen då Gud just hade sprängt mitt bluffbygge till korthus i luften. Eftersom han är Gud sa jag till honom att det väl hade räckt om han bara hade blåst lite på det, skiten hade ju rasat ihop ändå. Men det var som att han svarade att han var tvungen att göra det så där drastiskt för att jag skulle förstå till slut.
Det var sensommaren 2008, och något av det bästa som hänt mig.
