Det där om att vi lever i ett land
utan parlamentariskt kaos fick man ju käka upp med råge. För bara
ett par dygn efter att jag hade postat mitt förra inlägg var det just
så läget i landet sammanfattades överallt. På allas vårt älskade
hatade sociala medieforum slängde jag upp några egna korta analyser
och länkade till andras, innan jag efter några dagar loggade ut
helt från svensk inrikespolitik.
Nu är det väl dags att börja vakna
till liv igen. Sätta sig in på nytt och se om pusselbitarna kan
börja komma på plats. Om uppgörelserna kan bli fruktsamma och
Sverige kan komma igen efter baksmällan den 15 september. Margot
Wallströms comeback som utrikesminister var i alla fall det gladaste
politiska beskedet på väldigt länge. Jag önskar henne verkligen
all framgång och välgång hon kan få.
Fortfarande mörknar världen och jag
försöker hålla glädjen och hoppet uppe. Stod en stund i ett
demonstrationsmöte på stan för staden Kobane, mot IS. Vi var inte
lika många som runt 17-åriga Joshua Wong i centrala Hong Kong för
några dagar sedan men ändå. Tack Gud för alla idealister och
hjältar som vågar ställa sig upp för det goda.
Snart konserter med Markus Krunegård och
Den svenska björnstammen. På skivtallriken Docenterna och i
CD-spelaren Cause Co-Motion!. Det talas om biobesök, maskerader och
optimala dansgolv. Kanske stoppar vi skallen i sanden. Kanske behöver
vi bara några minuters och timmars flykt för att orka fortsätta
se.
