Gitarristen i Markus Krunegårds
sällskap visar sig vara ingen mindre än den beryktat
tjurskalliga och integritetsstarka gitarrvirtuosen från The Bear
Quartet. Då det banden alltför sällan, för att inte säga aldrig, spelar live blir det en lyxig och glädjande bonus
att här ändå få se Jari Haapalainen i musikalisk aktion på en scen. I en
konsert som för övrigt är alldeles lysande.
Men det börjar med Den svenska
björnstammen. Jag blir inte riktigt klok på det gänget. De är som
ett barnprogram fullproppat med poesi som lyckas ringa in livsvisdomar
men stundtals också nästan tappar balansen på gränsen för
floskler och banaliteter. De är dansmusik och svensk visa i en
alldeles egen, unik mash-up. Bandets frontlinje slår en med häpnad:
tunt hår, kutryggar, taniga gestalter med frisyrer som är
fullständigt fel, och publiken fullständigt dränker dem i jubel
och euforiska tjut. Det är töntarnas stora och oemotståndliga
revansch.
Allting låter dessutom väldigt bra.
Energin, entusiasmen och scengymnastiken påverkar aldrig det
musikaliska hantverket negativt. När ”Trumma trumma” smattrar
igång som andra låt utan påannonsering känns allting väldigt
magiskt och här och nu.
Även om jag ogillar att jämföra
olika sorters musik med varandra så är det ändå en viss
nivåskillnad när Markus Krunegård stiger upp på scenen ett par
timmar senare. Allt känns större. Det är som att själva lokalen
har växt för att kunna rymma tonerna och texterna. Vi står imponerade, stundtals berörda på djupet. Det slår
mig just vilken textförfattare denne man de facto är, raderna
ligger knivskarpa längst fram i de perfekt avvägda ljudmattorna.
Det är livsrapporter och dagbokssidor draperade i svart, med en
ständig låga av gnistrande, obevekligt hopp i mitten.
Krunegård lämnar scenen efter vad som
säkerligen är över en timme men snarare känns som en halv. Då
har han inte bara laddat ur sig musik, svett och inlevelse utan också
hunnit hålla ett brandtal vars avslut får publiken att explodera i
jubel och spontana applåder. Mot all kyla, inklusive den hos
Sveriges tredje största parti, finns bara ett botemedel, proklamerar
han. Mänsklig värme.
.jpeg)
