För att börja på det personliga planet: Kurt Olsson är en obestridlig
del av min barndom. Om detta skrev jag kort i november 2011 i samband med att
”Kurtans” upphovsman Lasse Brandeby avled endast 66 år gammal. Men det finns
mer att ösa ur de minnena. TV i allmänhet och SVT i synnerhet hade fortfarande
en unik genomslagskraft 1987 när ”Kurt Olssons television” hade premiär. Jag
såg först programmets trailers och hörde kort därefter snacket på skolgården
vilket fick mig att vilja titta själv.
Med tiden blev jag och en av mina kusiner stenhårt sålda,
kanske inte direkt efter första vändan med ”Kurt Olssons television” men
eftersom SVT mellan 1987 och 1990 sände en Kurt Olsson-relaterad produktion per
år fanns alla chanser att absorberas djupt av detta universum. Scenshowen
”Fådda blommor” 1988 var ett måste redan från start och med ”Kurt Olssons
sommartelevision” 1989 nåddes någon form av peak. De sex avsnitten bandades och
vevades i oändlighet på kusinernas nyinköpta video. Vi kunde omöjligt få nog.
Redan 1990 började dock en klar mättnad kännas av. Biofilmen
”Kurt Olsson – filmen om mitt liv som mej själv” siktade för högt, och ”Kurt
Olssons julkalender” samma år verkade för första gången dela min tidigare
ganska Kurtan-vurmande närhet – kompisar, föräldrar, släkt, grannar – i olika
läger. Filmen hade sina lysande stunder men var mest en märklig besvikelse.
Julkalendern passerade utan att lämna några klassiska ögonblick efter sig. 1997
sändes ”Hemma hos Olssons”, kanske som ett försök att ta Kurt Olsson in i
90-talet, men glansdagarna var obönhörligt förbi.
Det hindrade dock inte Kurt Olsson från att dyka upp i
otippade sammanhang även under 2000-talet. Men nu fanns ingen humor kvar att
leverera. Det fanns snarast något mycket tragiskt, nästan ovärdigt i att se Lasse
Brandeby pliktskyldigt kränga på sig den en gång succéskapande kostymen och plocka
krampaktiga poäng på gamla meriter. Han hade begåvning nog att kunna ge sin
figur ett bättre öde än så.
Men Kurtans sena 80-tal är fortfarande en guldålder i svensk humor och TV-historia, om än sedd med lite andra ögon av mig så här omkring 25 år senare. Den här texten blev ett intro, i nästa ger jag mig i kast med själva DVD-boxen.
