Efter några månader av skönlitterärt stiltje verkar jag åter ha kommit in i en period av läsande. Det är helt klart kul! En riktigt bra, välskriven och spännande bok nitar faktiskt det mesta. Efter vårens fullträffar ”Vindens skugga” och ”Patient 67” (dessförinnan kämpade jag mig igenom de rätt kassa ”Frälsande mord” och ”Nådavinter”) samt sommarens klart fina ”Kvarteret Radiomottagaren”, hade jag ingen självklar höstläsning på lut förrän en vän ganska nyligen tipsade om Alessandro Baricco's ”Silke”. Den visade sig vara en perfekt inkörsport tillbaka till litteraturen, inte minst för att den sträcker ut sig på endast 120 sidor. Den är med andra ord möjlig att plöja på en dag – vilket man gärna gör då boken är väldigt vackert och milt suggestivt berättad.
I grova drag handlar ”Silke” om handeln med silkesmaskägg i 1800-talets Frankrike. När en äggpest bryter ut och gör maskäggen oanvändbara vänds handelsmännens blickar mot Japan, ett land där äggen sägs finnas i överflöd och dessutom vara helt friska. Det faller på huvudpersonens lott att ta sig till det minst sagt mytomspunna landet i öster och – ja, så är det stillsamt dramatiska äventyret igång. Välskrivet är det som sagt, och jag ska inte trötta er med snillrika detaljer även om det är frestande.
Min enda invändning är egentligen densamma som jag hade mot ”Vindens skugga”: nämligen sättet att gestalta kvinnor (att kalla det kvinnoporträtt vore att överdriva) som ofta bara drar iväg åt storögt fascinerade beskrivningar av det yttre. Det märks att det är en klassisk manlig författare som hållit i pennan, om man säger så. Bortsett från detta är dock ”Silke” en stunds klart skön verklighetsflykt.
I skrivande stund är mitt läsprojekt Douglas Couplands tolv år gamla ”Girlfriend in a coma”. Jag är på sida 227 och lär återkomma i ämnet.
