Nostalgin vet uppenbarligen inga gränser på denna blogg för närvarande. Eller så handlar det bara om att jag gillar musik.
Weezer alltså. Snacka kanonband. Åtminstone år 1994. Rätt som det var fanns den där blå skivan bara där. Vi hade redan kommit i kontakt med låtarna ”Buddy Holly” och ”Undone – the sweater song”, fascinerats över det snyggast distade gitarrljudet vi någonsin hört och slagits av de uppenbart coola videorna. Nu hade en klasspolare på gymnasiet införskaffat debutskivan och vår fascination bara växte. Snart övergick den i ren förälskelse. Någon mer fulländad definition av ordet mangelpop hade jag aldrig hört.
Just nu har Weezer's blå skiva en revival i min stereo, den stereo som hade varit min i kanske två år när jag för första gången spelade Weezer i den. Skivan är fortfarande lika svinbra. 17 år har gått, men jag har ännu inte hört någon mer självklar sammansmältning av bitterljuva popmelodier och skräpdistade gitarrer. Dessvärre inte ens från Weezer själva. Bara i korta stunder har de på sina efterkommande skivor varit i närheten av magin på sitt debutalbum.
Det var förstås inte bara musiken då, 1994. Rivers Cuomos texter hade hela tiden en kännbar sorgsen underton och var skrivna ur ett tydligt outsider-perspektiv, vilket för en tonåring med självförakt som ofrivillig livsstil blev något av en uppenbarelse. ”In the garage” var på den punkten töntarnas obestridliga nationalsång. Cuomo sjöng om sin elgitarr och Kiss-affischerna på väggarna och slog huvudet på spiken i refrängen: ”In the garage I feel safe, no one cares about my ways”.
Den blå skivan innehåller inga dåliga låtar, bara tio spår att återvända till om och om igen. Av någon anledning har jag dock extra svårt att släppa ”Undone – the sweater song”. Till en början ser den egentligen inte mycket ut för världen, den lunkar på i ganska sakta mak men snart blixtrar det till och stegrar sedan mot ett larmande crescendo. Till låten gjordes dessutom en enkel men alldeles enastående video, filmad i en enda tagning, som bara höjer upplevelsen ytterligare.
Det går att skratta åt att Rivers Cuomo i låten bara verkar sjunga om att göra sönder en tröja. Men innebörden är naturligtvis djupare än så.
