Skrivkramp i december uppenbarligen. Fast egentligen har det funnits massor att skriva om, jag har bara inte lyckats enas med mig själv om vad jag ska välja. Men nu är det i alla fall den 23 december och för att bidra till den rådande julstämningen tänkte jag debattera lite.
Eller det ska jag inte alls förresten. Bara kommentera en grej som jag läste i den kristna dagsblaskan Dagen hemma hos mina föräldrar. Två texter där var repliker på debattartikeln ”Sluta ljuga om julen” som den 13 december publicerades i Sydsvenskan, med Humanisternas Christer Sturmark och Patrik Lindenfors som författare. Kontentan i artikeln var att julen historiskt sett inte är någon kristen högtid, att Jesus födelsedag den 25 december är en efterhandskonstruktion och att kristna inslag därför bör strykas i skolornas julfirande.
Debatten om innehållet i skolornas terminsavslutningar lämnar jag därhän. Men i ett vidare perspektiv tänker jag att Humanisterna nog har en lång väg kvar tills visionen om den religionsfria julhelgen är fulländad. Så sent som igår såg jag Magnus Carlsson framföra ”O helga natt” i en av landets största TV-kanaler, uppbackad av Lotta Engberg, Sten Nilsson, Elisa Lindström, fullt band och hela baletten. Det kanske textstarkaste som skrivits om natten för Jesu födelse följdes av jubel och applåder från en möss- och vantbeklädd publik. På bästa sändningstid.
Min andra tanke är att det säkerligen förekommer en del hyckleri kring hur viktig det kristna i julen är för troende människor, och då utgår jag i första hand från mig själv. En kompis frågade mig och ett gäng andra kristna personer hur mycket vi, med handen på hjärtat, egentligen tänkte på Jesus när det vankas julhelg. Svaren från oss varierade, men mitt eget svar var att den stundande julen i första hand fick mig att tänka på vilka dagar jag ville få ledigt från jobbet, tågbiljetterna som skulle bokas och julklapparna som skulle funderas ut. Julen är för mig – liksom för många andra – tätt förknippad med stämning, en alldeles speciell och härlig känsla som ökar i takt med antalet tända ljus, julsånger och rykande glöggmuggar.
Vilket för mig in på min tredje och sista fundering här. Om vi nu skulle hamna i ett läge där julen till sist är helt frikopplad från religiösa teman – på vilket sätt skulle det påverka min tro? Skulle det påverka alls? Det är ju en hypotetisk fråga men jag inbillar mig att svaret är nej. För som jag skrev i ett inlägg kring påsk i år: avskaffa alla religioner och det kommer fortfarande finnas människor som tror. Och tro (och tvivla) är något man gör året om, oavsett röda dagar i kalendern eller utsmyckade kyrkorum.
Men nu är julen hur som helst här igen. Jag har tagit tåget till föräldrahemmet, hjälpt till att lyfta in och pynta årets gran, tagit en sista rush genom julklappshysterin och ser nu fram emot glittrande dagar av gemenskap med familj, släkt och vänner denna härliga högtid.
Fast så ser julen förstås inte ut för alla. För alltför många förknippas julhelgen med en extra kännbar ensamhet, utsatthet och sorg. Heder och respekt åt alla de organisationer och föreningar som öppnar mötesplatser under just denna helg, för att skapa gemenskap för dem som annars saknar en självklar gemenskap. Humanisterna får väl stå ut med att några av dessa arrangemang kommer att äga rum i kyrkor och styras upp av människor som fortfarande inbillar sig att Jesus är Guds son.
En god jul önskar Klas.
