Tja, för att fatta sig kort så är den omtalade första singeln, den så kallade punkbönen, en klart kass punklåt. Det är mest skrän och kaos utan finess, på det vis som gärna framhävs när punk ska parodieras.
Den nya singeln, som i fri översättning heter ”Putin tänder revolutionens eldar” är däremot en svinbra punklåt. För den oinvigde är det förmodligen samma brus som i föregångaren, men här har Pussy Riot hittat en tydligare struktur, med effektiva pumpande fyrtaktsverser som så småningom leder fram till en lika delar gapig och melodiös refräng.
Budskapsmässigt står Pussy Riot med sina låtar dessutom i en klass för sig. Även om de svenska punkband jag lyssnade på när det begav sig högljutt attackerade högerpolitik och en utsäljande socialdemokrati, så verkade de i ett land som inte har för vana att fängsla eller mörda medborgare som använder sin yttrandefrihet. De hade med andra ord en arena som trots allt var väldigt skyddad.
Kontrasten till vardagen och situationen för Pussy Riot är uppenbar. Det är skillnad mellan Sverige och Ryssland, och mellan Ebba Grön och Pussy Riot. För de senare blir punken i realitet en fråga om liv och död.
