”Intresseklubben antecknar” var ju nämligen en ironisk syrlighet att ta till när någon berättade något som egentligen inte kändes speciellt intressant eller allmängiltigt. Men idag, när nätet och osannolikt populära sociala medier (överflödig parentes men ändå: Facebook, Instagram, Twitter) dagligen bombarderar oss med information om vad folk käkat till frukost, vilka skor de shoppat, vad deras hundar och katter släpat in på hallgolvet, hur länge kidsen varit förkylda och vilken ölsort som korkas upp på fredagskvällen – har ”Intresseklubben antecknar” av naturliga skäl spelat ut sin roll. Helt enkelt eftersom det inte längre finns något som inte är tillräckligt intressant för att lägga ut till allmän beskådan. Varje dag. Hela tiden.
Nu invänder någon att detta inte direkt är dagens newsflash, och det är ju helt riktigt. Sociala medier har ju redan varit etablerade i vad som verkar vara en evighet. Men ämnet är ständigt aktuellt, vilket bl.a. märktes i P1:s ”Spanarna” i fredags då Jessika Gedin berättade att man till sin telefon nu kan skaffa appen ”Unbaby me”. Som namnet antyder handlar det om en funktion som automatiskt filtrerar bort folks bilder och statusuppdateringar på sociala medier så fort de handlar om småbarn. Appen har tydligt blivit kolossalt poppis och utvecklats till att även kunna ta bort semesterfoton och bilder på mat.
Nu gillar jag ju exempelvis katter och hundar, ser gärna en väns nyfödda dotter omhuldas av en stolt brödraskara och tar med intresse del av vilken sorts låtar folk lyssnar på. Problemet är liksom inte husdjur, spädbarn eller musik. Problemet, om man nu överhuvudtaget vill kalla det så, är omfånget och bristen på urskiljning. Att det inte finns några gränser för hur mycket, hur ofta och på vilken detaljnivå vi kan välja att vräka ut våra liv på dataskärmar världen över. En riktigt rätt nutidsmänniska lever så mycket av sitt liv som möjligt genom den perfekta statusuppdateringen och det snabbast växande fotoalbumet.
Intresseklubben antecknar alltså inte längre. Helt enkelt för att ingenting är för ointressant att delge. Och naturligtvis är det också just därför – vilket du säkerligen har tänkt under hela tiden du läst det här inlägget – som jag själv ser till att sprida mina tankar på en alldeles egen blogg.
