När jag nu via Youtube gör ännu en tripp genom nostalgins alléer är det tydligt att den gamla kärleken till Rally inte har utsätts för någon rost längs vägen. Sketcherna är fortfarande lika hysteriskt roliga. Samtidigt är det uppenbart att tiden sprungit ifrån dem. Inte många av dem skulle funka idag, eftersom de ofta spann runt fenomen som var aktuella just där och då på 90-talet. Karaktärerna Lotus och Lasse var direkta pastischer på Leif ”Loket” Olsson och Lasse Kronér och placerades alltid i sketcher som på ett eller annat sätt parodierade Bingolotto. På samma sätt var figuren Gunde, som gapade och skrek och presenterade sig som ”styrkan, klättervilligheten och klurigheten”, ett direkt resultat av Gunde Svans högljudda programledarskap i ”Fångarna på fortet”.
Rally hade aldrig några krav på sig att vara politiskt korrekta vilket innebar både för- och nackdelar. Fördelar genom att de kunde skämta om etniska minoriteter utan att rädas rasiststämpeln, nackdelar genom att vissa inslag blev raggarsexistiska på ett lika finesslöst vis som hos Björn Rosenström. Med säte i Radiohuset i Göteborg genomsyrades programmet också av så mycket göteborgshumor att det egentligen är häpnadsväckande att det alls kunde slå utanför västra götalandsregionen.
Lika lätt som jag kan förstå min egen förkärlek, lika lätt är det att förstå dem som avfärdade Rally som töntigt och billigt trams. Töntstämpeln ligger alltid nära till hands för de humorproducenter som medvetet rör sig långt från det creddiga och kritikerhyllade. Men för mig spelade det aldrig någon roll. Rally hade del i att rädda mitt 90-tal, det är helt tydligt.
