År 1982 är Coco tolv år och bor i Stockholm tillsammans med sin mamma och storasyster. Pappan bor i Göteborg; mamman syns sällan i hemmet utan tillbringar hellre tiden på Café Opera och olika fester. Genom storasystern Magda upptäcker Coco punken och bestämmer sig för att starta ett punkband tillsammans med två jämnåriga vänner, trots att den allmänna uppfattningen i början på 80-talet är att punken är död.
”Aldrig godnatt” följer väldigt mycket mallen för svenska serieromaner med sina naivistiska och rätt grovhuggna teckningar i svartvitt. Pallar man den estetiken är Coco Moodyssons redogörelse gripande, sorgsen, rolig och svår att lägga ifrån sig. För mig personligen är punktemat givetvis starkt bidragande till att jag diggar boken. Men jag uppskattar även den självbiografiska serieformen som sådan och tycker att ”Aldrig godnatt” hör till de klart bättre i den genren.
Lukas Moodyssons filmatisering beräknas ha premiär om ett år, hösten 2013. Det kan bli hur bra som helst! Invänta den, eller ladda redan nu genom att läsa den drygt 200 sidor tjocka – och i vikt ganska tunga! – ”Aldrig godnatt”.
