Och när jag nu ändå skriver om Kristian Gidlund passar jag också på att tipsa om hans blogg. För om ni bara ska följa en blogg den här hösten så inte tusan är det en sporadiskt uppdaterad Kidsize ni ska välja.
Välj istället "I kroppen min", där Kristian med egna skrivna ord låter oss ta del av sin vardag hösten 2012. Senaste siffran jag hörde på antal följare var 1 miljon.
Det finns en osynlig och ändå självklar länk mellan Kristian Gidlund och Mando Diao den här hösten. Det är inte bara att Sugarplum Fairy och Mando Diao har brodersband mellan sig, det är allvaret. Det har gått att ana, och i Kristians inlägg "Strövtåg i hembygden REVISITED" blir det tydligt.
"Dagen innan satt jag i köket hos en vän i en vacker by vid älvens rand. Trots deras stundande framgångar är de redan upptagna med nästa projekt. Hos dem upphör aldrig kreativiteten. Det inspirerar mig. Tar mig vidare. Jag berättar för dem om en tanke som dök upp när jag såg dem på tv. En tanke sprungen ur storhetsvansinne. Kanske inte så konstigt. Det har jag alltid haft.
Jag berättade hur jag såg på uppmärksamheten kring det vi håller på med, på våra olika håll. För de har nog aldrig varit större här hemma. I alla fall är det så det känns. Samtidigt har de nog aldrig varit allvarligare, trots sin spontanitet och lekfullhet. För nu står sånger om oroligt blod, ett dödssjukt bröst och befriarens ande i centrum. Samtidigt följer allt fler min kamp.
– Det är som att vi båda dunkar näven i bordet och säger: ”Nu jävlar är det dags att prata allvar”, säger han.
Och Sverige vill lyssna. Det betyder något."
http://ikroppenmin.blogspot.se/
