Jag har sedan några år varit rätt
hårt insnöad på jeans från Nudie. Det vill säga, de gånger jag
ska inhandla jeans riktar jag in mig på just märket Nudie.
Anledningen är att företaget i fråga säger sig vilja ta ett
miljömässigt och socialt ansvar i sin produktion och sträva efter
att vara så transparenta som möjligt. Följaktligen publicerar de
uppförandekoder på sin hemsida, de är knutna till Fair Wear
Foundation och säger sig ha uppnått sitt mål att ha 100% ekologisk
bomull i sina produkter. Sedan flera år har de dessutom ett nära
arbete med Amnesty.
Det är förstås en bonus att
brallorna är väldigt sköna att ha på sig också. Och även om jag
förespråkar en instinktiv misstänksamhet mot allt vad
storföretagen försöker övertyga oss om i detta
konsumtionshetsens motbjudande tidevarv väljer jag än så länge
att lita på Nudie's presentation av sig själva. Om man nu
nödvändigtvis måste utöka sin garderob kan man försöka göra
det på ett sätt som gör så lite skada som möjligt.
Men vill man ha Nudie-jeans måste man
hitta deras återförsäljare, vilket åtminstone i den stad där jag
bor innebär ett besök på klädkedjan Carlings. Och på Carlings –
återigen åtminstone i den stad där jag bor, Örebro – blir man
påhoppad av expediterna redan efter två steg in i butiken. Nog för
att personalen här ska få erbjuda kunden hjälp som på alla andra
ställen, men Carlings är ändå något i hästväg. Även om man
avböjer hjälpen kan man inte vara säker på att få fortsätta
ströva omkring i fred, och har man väl ställt sig i provhytten är
det snarast regel att vänta sig ett halvspeedat”Hur går det
där inne?” ljuda genom
svängdörren.
Till dessa
expediters försvar ska sägas att vissa av dem onekligen besitter
ett visst kunnande. Och det kan vara en god idé att utnyttja deras
säljarattityd till att faktiskt få användbara råd om jeans,
vilket enligt mig annars är ett rätt komplicerat område. Så
gjorde jag också häromdagen då jag bestämde mig för att köpa
loss ett par nya Nudie på rea. Det gick hyfsat, men personalens
profithunger stressar mig alltid och väl hemma tyckte jag inte alls
att brallorna satt så bekvämt som de gjort i provhytten.
Att Carlings aldrig
byter kampanjvaror visste jag om sedan tidigare, det står också
tydligt på kvittot och är därför inte så mycket att diskutera.
Ändå gjorde jag ett försök med de nya jeansen och kom tillbaka
till butiken mindre än en timme efter inköpet. Min tanke var att få
byta till en större storlek men detta visade sig förstås vara helt
omöjligt. Tramsigt nog ville ingen av expediterna riktigt tydligt
ange bytepolicyn som skäl, utan började istället dribbla
äppelkäckt om jeanstygets stretchförmåga trots att jag upprepade
gånger bedyrade att jag kunde acceptera att de kanske inte hade
tillåtelse att ge mig bytesrätt.
