Jag tänkte att jag skulle utdela några välriktade tack. Ett tal på Oscarsgalan i bloggform ungefär. Först vill jag göra en bugning åt alla er som följer den här bloggen med intresse och som på ett eller annat sätt ger kommentarer, pepp och kritik. Paradoxalt nog hade jag nog sannolikt skrivit även utan er, men jag kan försäkra er om att ni betyder grymt mycket för inspirationen. Det är i alla lägen värmande att känna er support. Kärlek.
Ett mer internt tack går till mina kära bloggande kollegor. Dagligen, eller i varje fall regelbundet, går jag igenom min lilla blogglista och det är alltid lika kul när någon av er förgyllt sin sida med ett nytt inlägg. Alla skriver ni om olika saker, på olika sätt med olika perspektiv. Den elektroniska värld vi är hänvisade till är begränsad men ni låter inte standardiserade mallar och strama typsnitt hindra er från att återspegla era unikum och personligheter i det ni gör. Det är förstås helt fantastiskt. Och faktiskt något jag betvivlade innan jag själv fastnade i det här trivsamma träsket. Så fortsätt er underbara gärning, kamrater, och må glöden i era hjärtan och pennor aldrig någonsin falna!
