torsdag 10 november 2011

Rikets andra stad

Den stora staden i väster visar sig från sin allra bästa sida. Jag ägnar dagen åt att ströva upp och ner längs dess breda, centrala paradgata. In och ut i affärer, besöker snabbmatsrestauranger och jourbutiker. Får hjälp att lokalisera närliggande områden av hjälpsamma människor innanför skyltfönstren. Fyndar skivor (så klart) och plockar ett kändispoäng när Mia Skäringer sitter och signerar böcker i en galleria.

I den gamla delen av stan tar jag en fika med en vän. De här undangömda gatorna är fulla av vackert bevarade träfasader med trånga, mysiga caféer och småskaliga butiker under taken. Det är november och så varmt att vi kan sitta ute. Växthuseffekten låtsas vi inte om. Inte idag.

På kvällen ser jag Contagion på bio. Besvikna röster hörs på vägen ut och visst, trailern blåste oss hårt med sina löften om en tät och blixtrande intensiv historia. Rullen lever i själva verket på sina skådisar och enskilda scener, inte på helhetsberättandet. Plustecken är bl.a. Gwyneth Paltrow som gör en kort men obehagligt bra insats som snabbt insjuknande i det virus som drabbar världen på rekordtid. Filmens sista två minuter är bäst. Så var det med det.

Sedan promenerar jag en sista gång upp till övre änden av huvudgatan och ställer mig i kö med min biljett i fickan. Förbi väktare och uppför en spiraltrappa bär det, till stadsteaterns foajébar. Tjusigt värre. Medan det andäktiga orgelintrot till ”Stockholm” sveper fram i den nedsläckta lokalen anländer Jonathan Johansson i hiss alldeles bredvid scenen. Liksom nedstigen från himlen kliver han ut med ett glas vitt i handen och allt börjar.

Han är inte stans störste publikfriare direkt. Men det släpper efter några låtar. Han skojar och konverserar utan yviga gester med publiken och verkar tacksam. Efteråt, innan jag hämtar ut min jacka ur garderoben och ger mig ut i vimlet och natten igen, köper jag nya skivan ”Klagomuren” av honom och får hans autograf i svart tusch tvärs över den genomskinliga plasten. Jag tackar honom för konserten, han tackar mig för att jag kom. Vi skiljs med ett handslag.