I denna första post av fyra tänkte jag vara dagsaktuell och
hylla Hanna Hellquists vinterprogram som sändes i P1 just idag. Vad ska man
egentligen säga? Hanna berättade om dagen då hennes pappa tog sitt liv, och
allt vad det ofrånkomligt kom att innebära för henne och hennes närmaste. Med ett genomgående allvar förstås, men på typiskt Hanna-Hellquist-vis också med korta stänk av
humor.
Precis som när jag skrev om Kristian Gidlunds medverkan i ”Annas
eviga” känns ens egna ord i sammanhanget helt överflödiga här. Så om ni missade
programmet idag, dröj er inte kvar här utan klicka er vidare och lyssna i
efterhand på en av de mer berörande personliga berättelserna som trängt igenom
mediebruset det här året.
Att Hanna Hellquist är en speciell och färgstark
personlighet har jag förstått länge. En sådan som blir en hjälte genom att
vara sig själv. Men det är fr.o.m. idag som jag är ett fan.
