Sedan Dagens Nyheter igår publicerade Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask har det lästs 200.000 gånger och delats 43.000 gånger på sociala medier. Kortfattat handlar det om Reva-projektet som upprättats för att kunna verkställa fler avvisningar av papperslösa i Sverige. Khemiri skriver om den rasism som följer av projektet i och med att människor med utländskt utseende automatiskt löper risk att bli stoppade på gatan av poliser som ber dem identifiera sig med giltiga papper. Texten utgår från Khemiris egna upplevelser under sin uppväxt i Sverige.
Till att börja med: Reva-projektet suger, Beatrice Ask! Det är min åsikt. Flyktingpolitik, integrationsfrågor och alltihop är extremt komplicerade grejor, men så mycket vet jag att jag tycker Sverige ska hjälpa och skydda människor som flyr från tortyr, krig och förtryck. Jämfört med många länder i världen är Sverige oerhört privilegierat och ju större privilegier desto större ansvar.
Det är den ena sidan. Den andra är hur mycket jag själv i egenskap av svarthårig person med säkra papper är villig att känna mig kränkt av Reva-projektets följder. Än så länge har jag inte fått uppleva dem, men är fullt införstådd med att det kan hända framöver. Jonas Hassen Khemiri beskriver förnedrande erfarenheter i en omfattning som jag aldrig varit i närheten av, däremot har jag ett fåtal gånger hamnat i situationer som åtminstone vagt påmint om dem.
Mest tydligt Reva-associerande av dessa situationer var när jag kom hem från en rumänienresa för några somrar sedan. Efter att vårt sällskap landat i Skavsta hann jag bara ta några steg in i vänthallen innan ett par svenska poliser stoppade mig med orden ”May we see your passport, please”. Efter att jag på västgötska frågat om vi kunde snacka svenska istället lät de mig gå.
Min poäng är: För mig är det skit samma att jag blir stoppad av poliser som vill se mina ID-handlingar. Det är det faktum att det satsas stora resurser på att jaga rädda och redan jagade människor som är åt helvete, inte att jag som adopterad, svensk medborgare och trygg medelklass riskerar att behöva visa körkortet en solig dag när jag befinner mig mitt i steget mellan Bokia och Carlings.
Okej, jag beskriver en enskild händelse. Jonas Hassen Khemiri beskriver ett mönster. Jag har total respekt för hans redogörelse och hans definitivt allmänmänskliga poäng med den. Jag menar bara att för min egen högst personliga del kan jag inte både känna mig kränkt av och protestera mot grundfelet med Reva. Jag måste välja, och då väljer jag väldigt enkelt det senare.
