måndag 29 april 2013

London del 1

Alla länder, städer och resmål har väl sina ikoner, tänker jag. Sådant som det romantiseras och spinns myter kring, och i förlängningen också ses till att tjänas pengar på. Det räcker med att stiga ner på svensk mark i Arlanda och mötas av skyltar till Abba-museet.

London och England har sina. Och jag hinner bara två steg ut från tunnelbanestationen innan jag är fast i den turistlika fascinationen. Dubbeldäckarna som susar förbi. Telefonautomaterna. Tunnelbaneskyltarna. Gatuskyltarna. Och överallt de brittisk-engelska samtalsfragmenten som jag med glädje plockar upp och låter smälta som socker i öronen.

Jag fastnar givetvis omedelbart i en skivaffär, med begagnade vinyler och CD inplastade och systematiskt kategoriserade. Initierade, nördiga, intresserade herrar bakom disken. Vinylerna med Smiths och Sex Pistols får ett rosafärgat skimmer kring sig för att jag bläddrar fram dem just här, hos en skivförsäljare med dörren öppen ut mot gatan, eftermiddagssolen och människorna i Notting Hill.

Butik efter butik. Jag besöker några, men passerar de flesta i tron att jag ska återvända senare. Det händer tyvärr inte, för tiden upphör att existera någonstans längs trottoarerna här. När det skymmer åker jag in till Picadilly.

Trappan upp från underjorden och hela Londons mitt spänns ut som en stjärnhimmel. Trafiken spolas fram och tillbaka under neonskyltarna och framför upplysta vita fasader. Människor överallt. Vi låter våra kameror blixtra i takt. Och någonstans bryter de inledande takterna till ”Paint it black” sig igenom ljudvimlet. Jag följer ljudet som leder fram till en trio snubbar som ställda mot en vägg gör taktfast, instrumental surf av Rolling Stones medan allt det andra händer omkring dem och oss. Himmelriket i treminutersintervaller.

Chinatown. Soho. Ju längre bort man följer gatorna ut från epicentrum desto mer obskyrt blir innehållet. Men för en porrklubb är läget ändå skamlöst centralt. Min promenad förbi och blick in genom de öppna dörrarna sammanfaller med att en ung tjej där inne går nerför en trappa iförd minimala underkläder. 18-19 år? Mitt emellan likgiltigt skrattande kostymherrar belysta med dovt lila spotlights och en lika välskräddad gorilla som vakt utanför. Utsattheten dröjer sig kvar.

Surfbandet packar ihop. Jag följer exemplet och tar en av de sista tunnelbanorna till hotellet.