Deltävling 3 helt enkelt, va.

Man får väl säga att det var tur för manusförfattarna att just den här deltävlingen hamnade tajt mittemellan två svenska OS-guld i Sotji. De värsta tittarstormarna mot ännu en kass föreställning borde väl på så vis komma av sig i all snögnistrande eufori över det svenska skidlandslagets bragder.

Fortfarande låter jag inga skuggor falla över Anders och Nour, de kämpar på så gott de kan. Men i övrigt måste jag nu instämma i all, eh, skepsis över pausunderhållningen i Melodifestivalen anno 2014. Förutom en väl genomarbetad slapstick- och actionsekvens med en Glenn Hysén i högform, gick det igår inte att få något rimligt grepp om vare sig idéer eller framförande i mellanakten överhuvudtaget. Nä, jag lämnar det därhän och säger istället ett stort grattis till det skidåkande svenska dam- och herrlandslaget. Sotji hade varit lite kyligare utan er.

Outtrigger

Symfonisk radiometal som testar lite chockrock i början. Inte min mugg fairtrade-te. 2:a.

EKO

Tyckte den här var klart skön, hade möjligen blivit en klassiker i Östberlin på 80-talet. Halvmörk, tungt svävande syntpop helt enkelt. En 4:a är eventuellt lite i överkant men skit i det!

Oscar Zia

Jovisst tusan är den refrängen en 4:a, det kan man inte förneka. Och här har vi en av gossarna som kommer få brottas hårt i finalen tillsammans med Yohio och Anton Ewald. Tja, det kommer ju bli en del fint cash till Radiohjälpen i alla fall.

Shirley Clamp

Powerballaden som märkligt nog inte gick vidare. 2:a för versen och 4:a för refrängen ger en klassisk 3:a.

State of Drama

Sebbe strikes again! (Sorry, intern kommentar.) Refrängen är klart bättre än förra årets mediokra rackare, dock är de fortfarande hårt sålda på slätstruken collegerock. Samma matematik som med Shirley Clamp's låt ger en 3:a i slutbetyg.

CajsaStina Åkerström

Nix, tyvärr. Tråkigt bara, trots ett säkerligen gott uppsåt. 2:a.

Ace Wilder

Det här var ju nån sorts mix av klubb, Avril Lavigne och Ellen Page?! Ingen aning, får bara de musikaliska och visuella associationerna i ett enda virrvarr i skallen just nu när jag skriver. Den här knep i alla fall en otippad finalplats och kommer sannolikt att växa ju mer man hör den. 3:a.

Dr Alban & Jessica Folcker

Albis rippar sin ”No coke” rakt av ungefär och så kommer Jessica in och drar en skön refräng med sitt häpnadsväckande välbevarade vibrato. Underhållningsvärdet går inte att förneka men musikaliskt är det en rätt klockren svag 2:a. Adios amigos!