Överlag ett klart bättre startfält
än i första omgången, för att sammanfatta det kort. Är däremot
inte alls impad av finalbidragen den här gången utan hade valt ett
par andra, men sånt är livet i denna sms-röstande värld.
Stabila känns däremot Anders och Nour
måste jag säga. Visst känns mellanakternas innehåll rätt
splittrat och ibland t.o.m. halvfärdigt men jag diggar ändå nivån
de rör sig på. Okej att Danny Saucedo kunde vräka sig in i vilket
högavancerat koreograferat partynummer som helst utan att misslyckas
medan Anders Jansson är svettig och andfådd redan efter
inledningen, men om man vänder på det: hur många av den vältränade
Amazing-killens skämt satt som en keps förra året? Alla jobbar
utefter sina egna unika talanger och floskeln till trots är det
mångfalden som berikar.
Annars var väl barnet Sigrids
genuspolitiska uppläxning av Nour kvällens bästa enligt många.
Det kan jag hålla med om, med invändningen att små kids som syns i
rampljuset inte sällan hamnar där på initiativ av hårt pushande
föräldrar. Bortsett från det var hennes insats naturligtvis succé.
Och så måste jag säga att Herreys'
uppgraderade version av ”Diggiloo Diggiley” lät klart kung. Där
Carola förra året misslyckades fatalt med att göra en ”Främling”
för 2010-talet lyckades den gamla brödratrion avsevärt bättre med
sitt paradnummer. Fråga mig inte hur, men det kan knappast ha berott
på Sean Banan.
Betyg:
JEM
”Scream and shout” med will.i.am.,
ni känner till den? Det gör även JEM och får till en klart
hygglig spinoff med tydligt Avicii-minnande beats i bakgrunden.
Allting låter ju som allt annat nu för tiden och det gäller bara
att få sin upprepning av det invanda att låta så innovativ som
möjligt. Stabil 3:a.
Refreshments
Pubrock-jönseriet får mig att vilja
sätta en 1:a. Men melodin är nog faktiskt mer värd än så och jag
ska erkänna att jag gärna hade sett en sån här rackare i final
bara för blandningens skull. En 2:a kan jag ge.
Manda
Den här var skön tycker jag. Bra
melodi, habila beats och en skön känsla i hennes sätt att sjunga.
3:a, snäppet starkare än JEM.
Panetoz
Undrar om Sverigedemokraternas William
Hahne drog några sköna tweets även denna vecka. Vilket är värst,
Nour El Refais orakade armhålor eller ett gäng afrikanskfödda män
i en svensk melodifestivalsfinal? Ja, det kan man ju fråga sig. Jag
stödjer förresten Nour El Refai till 100% i hennes eget val att
inte raka sig, och det gäller absolut alla andra tjejer också. Välj
själva, systrar! Panetoz' låt suger dock. Men visst, refrängen kan
vara värd en 2:a.
Pink Pistols
Den här gick obemärkt förbi.
Ingenting hände i låtbygget liksom. 2:a.
Sanna Nielsen
Rejäl förhandsfavorit tydligen. Men eftersom jag inte går igång på powerballader kan jag heller inte stämma
in i hyllningskörerna. Börjar bli tjatigt med 2:or men det här är ännu
en.
Little Great Things
Otippat trevlig liten dänga enligt mig.
Vet inte vad det är, men jag uppskattar grabbens på gränsen till falska
ylanden och tycker tusan att samspelet mellan gitarr, bas och trummor får
det att svänga mellan varven. Hårdare än State of Drama samtidigt
som de konsekvent dissar Dead by April's kepsar, tatueringar och growls.
Hatten av för det! Extremt märkligt dock att inte fjortisarna var
mer aktiva under röstningen här. Don't let the looks of Yohio and
Anton Ewald grind ya down! Stabil 3:a.
Martin Stenmarck
Där kom 4:an till slut! Låten bygger
upp schysst, och refräng och beats håller vad upptakten lovar.
Känns som att jag skriver samma grejer om varenda låt men det beror
ju också på att allt låter likadant. Smarta upprepningar är
som sagt knepet för att lyckas.
