Låga

Så mycket. Så stort. Tvekar innan jag går uppför trapporna och allt känns större än en flygplats. Mina misslyckanden svider mot huden. Ljuset brinner, det får stå längst ner i tegelväggen. Som en bild för hur lång vägen tillbaka känns. Den här flämtande lågan är för dig och den måste osynligt nå ända upp. Det måste den göra. Allt är så mycket, allt är så stort bakom min rygg. Det är inte lätt att stå här men det är nog så det måste vara just nu. Det ska inte vara enkelt. Misslyckanden svider mot själen, här finns bara hoppet om Din nåd. Jag står kvar tills du säger att allt är bra igen.