Känslan

Ikväll dök den där säregna känslan upp igen. Det sker inte jätteofta men den är alltid lika oväntad och odefinierbar. Kortfattat går den ut på att jag plötsligt liksom känner mig lite extra närvarande här och nu. Jag börjar betrakta sammanhanget jag befinner mig i och fascineras över att vara just där. Ikväll satt jag på golvet när det hände. Människor, vänner satt på mina stolar och i min soffa, de hade temuggar och juiceglas framför sig stående på mitt soffbord. En person i samlingen pratade och vi andra hade våra blickar vända åt hans håll. Jag tänkte att här är jag just nu, i den här staden, i den här lägenheten, den här kvällen med just de här sköna människorna. Det låter flummigt, jag vet. Känslan är som sagt svår att förklara. Kanske är den Guds sätt att påminna mig om att vara tacksam över allt jag får uppleva. Jag tror i alla fall att jag tycker mycket om den.