Långfredagens budskap är tungt och mörkt. Vi som tror, kallar oss kristna, har att förhålla oss till en historia om hur någon torteras till döds, för vår skull. Det är svårt att ta in. Groteskt, jag kan förstå den synen på det. Vad betyder det egentligen? Går det att förstå? Jag undrar varje år.
En präst på radion talar om att Jesus döms och dödas av etablissemanget. Av makten och den religiösa eliten. Det är inte Gud som dödar, det är människorna. Jesus har ställt till oreda, han har gått omkring och påstått sig vara sänd av Gud, han har predikat kärlek och kritiserat de rådande maktstrukturerna. Till råga på allt fått människor med sig. Han är ett allvarligt hot mot makten och det är därför den måste göra sig av med honom.
Den bilden är lättare att ta in. Men resten, att Jesus och därmed Gud dör får människornas synder i alla tider, det är svårare att förstå vidden av. Knappast tidsenligt eller intellektuellt år 2012 heller. Jag får leva med att inte förstå eller kunna förklara. Väljer att tro att Gud har överseende.
Men så här måste det i alla fall vara: ”Allt vad ni gjort för dessa mina minsta bröder – det har ni gjort för mig” säger Jesus. Och förklarar att han själv finns hos de utsatta – de sjuka, de hemlösa, de fängslade – och att vi genom att sträcka ut en hjälpande hand till dessa samtidigt sträcker oss mot Gud.
Vilket i motsatt riktning borde betyda: När en människa skjuts ihjäl av militär i Syrien, torteras, våldtas och mördas i en källare i Tyskland eller misshandlas grovt på ett torg i Kortedala – så finns Jesus även där. Och fortsätter Jesus i så fall än idag att dödas, om och om igen?
”Tillvarons innersta handlar inte om makt, utan om identifikation” [Ylva Eggehorn]
