Dop

Jag bevittnade ett barndop häromdagen. Och fick samma slags känslor som när pappan till barnet i fråga tillkännagav födelsen en tidig morgon på ett av landets sjukhus. En familjs glädje håller man inte tillbaka så lätt. Den är vacker när den lyser igenom.

Barnet, dottern bars storögd och förundrad genom hela ceremonin. Satt i pappas knä medan mamman läste en bön för de samlade. Visade ingen ansats till missnöje när prästen hällde dopvatten över hennes lilla huvud.

Vackra, eviga ögonblick som sagt. Att de sedan ramades in av ett groteskt, kamerablixtrande mediaspektakel, där en ändlös gästlista av kungaättlingar och celebriteter och deras nyskräddade outfits verkade vara den mest intressanta snackisen efteråt – är i vanlig ordning bara att beklaga.