Häromdagen gjorde jag något mycket viktigt. Jag lät disken vara. Jag kom hem 17.00 och det fanns inte en chans att jag skulle hinna med allt. Viktigast var att klara av bakningen så porslinet fick ligga som det låg, som drivor i diskhon. Jag slängde ner datorn ovanpå sängen och dukade upp fikat på databordet. Sen fick gästerna ta för sig. Marie satte ner sitt vattenglas på en tidning jag inte hunnit slänga undan på soffbordet, och Pers assiett fick samsas med laddaren till mobilen. Jag hade inte ens dammsugit golvet.
Det visade sig fungera alldeles utmärkt. Klart det gjorde. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Klas.
