Nu är julkonsertsäsongen i full gång. Kanon! Musiken är något av det trevligaste med advent och jul tycker jag. För min del startade det igår kväll med en traditionsenlig gratiskonsert på Stortorget här i stan, som vanligt en välbesökt tillställning. Jag såg dock bara 45 minuter eftersom jag skulle lira innebandy strax efter. Höjdpunkten under den tiden var att höra kören framföra alltid lika vackra ”Jul jul strålande jul”. Nanna Hedin – ni vet hon som räddade hela E-Type’s karriär genom att sjunga hans refränger – kom in och wailade sönder ”Joy to the world” och en lokalartist som jag inte minns namnet på körde en klart trevlig avskalad sång ackompanjerad av akustisk gitarr och dragspel. Sen var det givetvis ett gäng allsånger också.
Ikväll gick min bönegrupp och jag till Frälsningsarmén lokaler och såg konsert nr 2 genomförd av en kör med mixade åldrar och ett taktfast band. ”O helga natt” är som alltid en svårslagen final. Det är inte bara musikens uppbyggnad, frågan är om det skrivits någon mer drabbande och mäktigare text om det jag försöker bygga mitt liv på.
Och lika mycket som jag ser fram emot att få höra den några gånger till i år, lika mycket hoppas jag på att undslippa ”Räven raskar över isen”. När orkestern vevade igång den igår fattade jag som vanligt ingenting. Utan tvekan julmusikhistoriens mest obegripliga och bisarra ögonblick.
