Det är inte bara Mattias Andréassons ansikte som stelnar till nån gång strax före 21.25 på lördagskvällen. Vi är åtminstone sju personer till, och man skulle vilja skriva att hela Sverige delar den där tomma blicken av chock och besvikelse. Men så är det ju häpnadsväckande nog inte. Ett vulkanutbrott av telefonröster har sett till att EMD-mannens till synes rätt säkra finalplats har spolierats av en kändisförfattare som läser högdragen lyrik och klappar i otakt till en dansant upptemporefräng.
Mediahypen kring Björn Ranelids deltagande i Melodifestivalen har lyckats. Och medan författaren i ett förvirrat segerrus går åt fel håll medan hans tävlingskompanjon Sara Li skrider upp mot scenen efter redovisat slutresultat, ser jag för några sekunder framför mig en final där Sean Banan har tagit sig vidare från andra chansen och där det plötsligt är han och Ranelid som håvar in de högsta tvåsiffriga poängen. Det kan låta helt bisarrt att det skulle kunna bli så, men ärligt talat: Vem kan känna sig verkligt säker en kväll som denna?
För övrigt en rätt medioker delfinal måste jag säga. Det blev bara en enda 4:a i mitt betygsprotokoll under kvällen, i vanlig ordning för ett bidrag som rensades ut omgående. Fast vore det bara för musiken och refrängen i Ranelids och Li's ”Mirakel” hade jag satt en fyra där också! Det var helt enkelt Ranelids insats som drog ner hela potentialen i låten, därav kompromissbetyget 3.
Youngblood: 2
Maria BenHajji: 2
Mattias Andréasson: 3
Love Generation: 3
Carolina Wallin Pérez: 4
Andreas Johnson: 3
Molly Zandén: 2
Björn Ranelid feat. Sara Li: 3
