Okej, kids – här är inlägget ni alla har väntat på hela veckan! Strax före klockan 20 igår kväll kände jag mig faktiskt måttligt intresserad av Melodifestivalen, kanske beroende på att skallen fortfarande var musikaliskt manglad av fredagens konsert med Augustifamiljen (mer om det senare kanske). Men med facit i hand visade sig denna fjärde och sista omgång stoltsera med det klart jämnaste och bästa startfältet.
Charlotte Perelli: 3
OPA!: 2
Dynazty: 4
Lotta Engberg & Christer Sjögren: 4
Hanna Lindblad: 4
Axel Algmark: 4
Lisa Miskovsky: 3
Danny Saucedo: 4
Som vanligt: Siffrorna ovan är satta under första genomlyssningen. Av alla de låtar som nu tagit sig vidare från deltävlingarna kommer en och annan säkerligen att få nya betyg när de återkommer i de två avslutande drabbningarna. Spännande, va?
De senaste veckorna har annars präglats av förvåning från olika håll över melodifestivalsbevakningen på den här bloggen. Förvåning över mina betyg på enskilda låtar, förvåning över att jag bryr mig om ett spektakel som Melodifestivalen överhuvudtaget. Det hela kröntes förra helgen av facebook-kommentaren ”Han driver med alla, fattar ingen det!”
Men nix, det är inte fråga om nåt kvasiintellektuellt ironiserande här. Även om jag så här i efterhand – när jag lyssnat på några av låtarna mer än en gång – kan hålla med om att vissa betyg sattes i överkant (Sonja Aldén), eller i underkant (Lisa Miskovsky). Bidragen från Mimi Oh och Marie Serneholt är dock fortfarande klart gjutna fyror!
Jag omfamnar inte varenda millimeter av Melodifestivalen, men min inställning är numera att en bra låt helt enkelt måste få vara en bra låt, oavsett yttre förpackning. Allt måste inte vara så förbaskat indie jämt.
