Det är ingen ordning på den här tävlingen i år. Visst, att Sean Banan gick vidare var ju givet, hur idiotiskt det än samtidigt är. Men Louise Hoffsten framför Felicia Olsson, allvarligt? Nu menar jag inte att jag på något vis missunnar just Louise en finalplats i Melodifestivalen, bara att ”Make me no 1” var en mycket bättre låt än ”Only the dead fish follow the stream”. Men visst, den senare höjde sig redan andra gången den framfördes så kanske kommer jag att göra en helomvändning om x antal veckor. Sammantaget ingen höjdaromgång men här är lördagskvällens betyg.
Anton Ewald: Saade? Danny? Eller kanske möjligen Rick Astley? Vi har hört och sett det förut men ändå, jag diggar syntslingan i bakgrunden. 3 reklampelare för JC kan den vara värd.
Felicia Olsson: Först tyckte jag det var lite nattklubbs- och gangsterfilms-feeling, men det var kanske fjädrarna och klänningen som gjorde det. Eller också att jag såg filmen ”Good fellas” innan jag gick till jobbet. Anyway, jag gillar låten. Kanske inte en 4:a men åtminstone 3 starka rullar i regi av Martin Scorsese.
Joacim Cans: Ja, han kommenterade det ju själv – den föga diskreta passningen till Magnus Johanssons gamla dänga ”Vakna nu, Annelie”. Samma texttema om att damen i fråga ska vakna. Mycket märkligt. Hade väntat mig mer av allt. 2 inställda spelningar på Sweden Rock.
Swedish Housewives: Plus för bandnamnet. Annars känns låten extremt standard för Melodifestivalen nuförtiden. Ungefär som Charlotte Perrellis ”The girl” förra året. 3 nyuppdaterade husmorsbloggar.
Erik Segerstedt och Tone Damli: Ja, men det här var väl trevligt. Vet faktiskt inte vad mer jag ska säga. 3 riksdagsmotioner om att återinföra den svenska-norska unionen.
Louise Hoffsten: Ett jämnt flöde av musik helt utan toppar. Påfallande tråkigt helt enkelt. Men texten har sina poänger. Nja, 2 intervjuer i P4 kan jag ge.
Rikard Wolff: Förr om åren, dvs i min barndom, sket jag givetvis fullständigt i vilka som hade skrivit låtarna i den här tävlingen. Det räckte liksom att förstå att ”Kärleken är evig” var en svinbra låt, mer kunskap än så behövdes inte. Numera är det annorlunda. Martin Elisson skrev texten till Anna Järvinen, och här kommer nu Tompa Andersson Wij och ger en låt till Rikard Wolff. Det borde han kanske inte ha gjort. Inte omöjligt att den kommer ljuda vackert ur radion i mitten av augusti men här faller den ihop totalt. Sjunger karln överhuvudtaget? 1 refuserat filmmanus av Colin Nutley.
Sean Banan: ”Dragostei din tei”, va? Men det mest intressanta är förstås detta: Efter en väldigt oklar knarkskandal för några år sedan gör Ola Lindholm oväntad comeback – som låtskrivare åt Sean Banan. Onekligen en smula surrealistiskt. Att betygsätta Sean Banan är ju annars som att recensera Markoolio eller Toy Dolls. Är det värdelöst eller genialt? Är det båda delar? Alla som riktar in sig på kidsen som konsumentgrupp har ju i alla fall sinne för affärer, det är konstaterat sedan tidigare. Tja, jag väljer ju Sean Banan framför Dr Bombay i 10 fall av 10, även om grabben är uppenbart hög på sig själv och även om ”Sean den förste Banan” var en mycket bättre låt. Men äh, just ikväll är ”Copacabanana” medryckande nog för 3 fribiljetter till en Nickelodeon-gala.
