torsdag 7 februari 2013

Juno

Jag ser om filmen ”Juno”. Och tänker att Ellen Page är min biologiska mamma. Att det jag ser är min egen förhistoria, prologen till mitt eget liv. Att det som ska komma att bli jag bärs runt av den här unga tjejen som gillar punkrock och gladeligen droppar namn på amerikanska rockikoner och italienska filmregissörer. Det känns faktiskt väldigt logiskt.

”Juno” handlar om en oönskad graviditet och om adoption. Däri ligger kopplingen som gör att jag får den här tanken som säkerligen ter sig bisarr för alla som växt upp med sina biologiska föräldrar. Även om det förstås inte var så här det gick till året 1977. Den sanningen har jag på papper och den är en annan.

Men ändå. Ellen Page, Juno, som min coola, biologiska mamma – i en timme och 36 minuter är det en vacker och underhållande fantasi.