Sparades det bästa till sist? Jo, skulle nog vilja påstå det. Startfältet i den avslutande deltävlingen hade en klart hög lägstanivå även om de verkliga höjdpunkterna utgjordes av ett par andra grejer. Jag snackar givetvis om gästerna Alcazars framförande av ”Stay the night” samt om slutminuterna när Ralf Gyllenhammars låtskrivarpolare lite soft och ledigt skulle traska ner från scenen men lägligt snubblade och föll ur bild snett åt vänster medan Gina, Danny och Josefin Sundström just skulle säga adjö. Slapstick på extremt hög nivå! I övrigt tyckte jag enligt följande.
Army of Lovers: Jag har googlat fram att Army of Lovers-skivan ”Massive luxury overdose” släpptes 1991. Jag fick den på kassett av mina föräldrar när jag fyllde år det året. Möjligen kontroversiellt för en frikyrkofamilj på den tiden men det var det nog ingen som hade koll på i så fall. Eller så låtsades ingen om det, så kan det också ha varit. Men hur som helst, en märklig känsla att se dessa barndomshjältar (?!) återförenade efter så många år. Som väntat rätt mycket sex rent visuellt medan jag kommer på mig själv med att ha väntat mig betydligt mer av låten. Jag menar, hur mycket jag än skulle vilja förneka det så är ju Alexander Bard en av upphovsmännen bakom mästerverket ”Its my life” med gissa-vem. Men nu kom jag ifrån ämnet igen. Den här låten är fruktansvärt enformig. Skulle kunna höja ett snäpp för nostalgivärdet men så kan man ju inte hålla på. 2 redaktionsfester på tidningen QX.
Lucia Piňera: Tycker den här är kung till en början. Den har en skön, simpel och effektiv fyrtakt som känns rätt udda i sammanhanget. Påminner mig dessutom svinmycket om en låt som jag vet exakt hur den går i skallen men inte kan minnas vare sig artist eller titel med. Piss. När sista refrängrundan vevar igång har jag hur som helst tröttnat. Låt oss säga 3 halvcreddiga referenser på Per Sinding-Larsens twitter-konto.
Robin Stjernberg: Grabben impar hårt med att ge sig på en extremt svårsjungen låt, vilket förlåter att han verkar slira lite på tonerna i verserna. Men jag är ju lekman rent musiktekniskt så vad tusan vet jag? Jag hade hur som helst inte väntat mig något så här grymt. 3 Strepsils nedsköljda med 1 glas Ramlösa strax före sändning. Summa: 4.
Sylvia Vrethammar: Passande titel helt enkelt. Småjazzigt, inte alls värdelöst men heller inget jag kommer lira sönder om man säger så. 2 malplacerade deltagare i en lördagssatsning på TV4.
Ralf Gyllenhammar: Hammerfall-Jocke misslyckades totalt i den här tävlingen när han frångick sina hårdrocksrötter. Modigt men föga framgångsrikt. Mustasch-Raffe gör däremot det rätta, dvs helt tvärtom och infogar stilfullt de nämnda rötterna i sitt festivalbidrag. Resultatet är minst sagt kraftfullt. 4 fullbokade pianolärare på kommunala musikskolan
Behrang Miri: Sossedisco! Budskapet är föga diskret men svänger samtidigt så till den milda grad att det utan vidare räcker till 4 lyckade integrationsprojekt i Rosengård.
Terese Fredenwall: Ännu ett otippat kungligt bidrag. Att tösen har nån form av frikyrklig bakgrund påverkar inte den åsikten, en låt är en bra låt och hade så varit även om Terese hade varit dotter till Lena Andersson och Chrille Sturmark. 4 headlines till sommarens upplaga av Frizon-festivalen.
Ulrik Munther: En del av förhandssnacket handlade om att det här skulle låta mycket Coldplay, så den tanken hade jag i skallen när Ulrik körde igång framför projicerade stjärnbilder och galaxer. Och visst, storslagenheten i låten ekar utan tvekan en del Chris Martin och liknande. Fjolårets Emil-i-Lönneberga-look är utbytt mot nåt som ska staka ut vägen mot en vuxnare framtoning. Han kommer säkerligen att lyckas. 4 fanmail från Gwyneth Paltrow.
