Dagens Nyheter publicerade på påskafton en låtsasintervju med Jesus, författad av just kolumnisten Lena Andersson. Hon förlorar uppenbarligen aldrig sin iver att idiotförklara religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet. Okej för mig, jag är inte så intresserad av religion. Däremot är det – surprise – viktigt för mig att tro på Gud.
Faktum är att jag gillar att få nya infallsvinklar. Jag gillar att höra andras åsikter och få bryta dem mot mina egna. Jag tycker det är fruktansvärt intressant. Det tvingar mig att tänka till på riktigt istället för att sjunka in i ett likgiltigt tillstånd av slentriantyckande utan eftertanke. Och Lena Anderssons kolumn (som för övrigt fick en kompis' fru att säga upp sin prenumeration på DN) har tveklöst sina poänger. Sen kan man förstås hävda att hon bara är ute efter provokation och inte diskussion, men om det egentligen stämmer kan bara Lena Andersson svara på.
Apropå kolumner publicerade den kristna blaskan Ikon nyligen en gästkrönika av Henrik Torehammar, förmodligen mest känd som radioröst i P3:s ”Brunchrapporten”. Om hans insats där främst kan beskrivas som extremt enerverande, är hans skrivna bidrag till Ikon intressant, rappt formulerat och definitivt underhållande. Han berättar om sin uppväxt inom ett frikyrkligt samfund och hur detta har påverkat och påverkar honom, vare sig han vill det eller inte.
Ikväll hörde jag dessutom Maria Andersson från Sahara Hotnights intervjuas i P3. Hon lät oss bland annat veta att hennes mamma är pensionerad diakon. Denna lilla detalj, tillsammans med Henrik Torehammars och Lena Anderssons texter fick mig att konstatera något.
Nämligen detta att det finns så många ställen där tron fortfarande sipprar in och sätter spår. Alltså tron på något utöver det logiska och rationella, den tro som Lena Andersson förmodligen önskar ska få ett slut och som även Carl Johan De Geer försöker bryta i slutet av sin bok ”Jakten mot nollpunkten”.
Det må vara som Torehammar skriver i sin text, att religion oftast mer är en kulturell identitet än en personlig övertygelse av något slag. Men faktum kvarstår: människans tro på något större har överlevt i tusentals år. Därmed också religionerna. Men avskaffa de organiserade religionerna och det kommer fortfarande att finnas människor som tror. Som fortfarande kan känna behov av att söka styrka och tröst hos något utöver det synliga. För trott på något högre har ju mänskligheten gjort sedan urminnes tider – har man inte kallat det Gud har det varit solen, vinden, planeter, universum. Och så där kommer det förmodligen att fortsätta, hur mycket vi än blir upplysta om att det inte är riktigt klokt.
”Kunde du ana att vi skulle sitta här två tusen år senare och fira dig?” frågar Lena Andersson till sist i sin fiktiva intervju med Jesus. ”Nej. För jag trodde himmelriket var nära” svarar han. Men det intressantaste här är kanske inte det påhittade svaret, utan den ställda frågan.
