Det finns ett problem med sommaren. Eller rättare sagt är det kanske jag som har ett problem med sommaren. Problemet är i alla fall att allt ska vara så förbannat perfekt. Bokstavlig talat. Perfektionen som förbannelse helt enkelt. Jag tycker (nuförtiden) om sommaren, men jag anser att vi kväver glädjen i denna årstid genom att ställa orimliga krav. Ta vädret till exempel. Såvida man inte är bonde och ser det nödvändiga i att jorden vattnas med jämna mellanrum är den gängse uppfattningen att regnet är sommarens största fiende. Sant att de senaste somrarnas myckna nederbörd påminner oss om klimatförändringarna och miljöhoten, men då är det sannerligen det vi borde reagera på och inte regnet som sådant. Sedan har vi våra ibland skyhöga förväntningar på sommarens semesterperiod. Vi inväntar och laddar och när ledigheten väl kommer måste allt vara perfekt. Vädret som sagt, och organisationen, resmålen, känslorna, relationerna. När något inte går enligt planeringen kan raset kännas stort.
Sommaren är också vår världs skönhetsideals absoluta högsäsong – och det är framför allt det här som får mig att vilja svinga en brandfackla. ”Kom i form till beach 2008!”, hört den förr? Media och reklam försöker dagligen bomba människor sönder och samman med sin mall för hur allt bör se ut. Med sitt krav på perfektion. Varpå sommarstranden förvandlas till det slutgiltiga monumentet över att vi inte duger som vi är. Den blir en klubb med höga trösklar och inträdeskrav. Du läser just nu mitt mest pekpinnemästrande inlägg hittills, men det retar verkligen skiten ur mig att vi låter oss vaggas in i lögner om oss själva! Snart är sommaren här och den är en gåva som kommer alla till del. Njut av den! Stick hål på lögnerna! Ta din plats på stranden!
