Under de senaste dagarna har jag plöjt boken ”Svensk punk 1977-81 – Varför tror du vi låter som vi låter?”, ett gediget tidsdokument på 250 sidor som jag slukade med stort intresse. Jag föddes samma år som punken exploderade, och upptäckte själv musiken i början av 90-talet. De flesta av pionjärbanden var vid det laget historia för länge sedan. Därför blir den här boken en utsökt chans att ändå få vara med och förnimma något av den stämning som rådde när allt startade. Det sägs att 1000 svenska punkband bildades mellan 1977 och 1981. En del existerade bara i några veckor men flera hundra gav ut egna skivor. Punken revolutionerade synen på musik och musicerande.
Boken fylls av uttömmande intervjuer med människor som var med under de omvälvande åren. Glädjande för mig är förstås att inte bara musiker får komma till tals utan även de som skrev och klistrade ihop sina egna fanzines. Inställningen att vem som helst kan starta ett band eller en musiktidning är det som fascinerat och inspirerat mig mest med punken! De tidigare skarpa gränserna mellan artist och publik suddades ut. Detta fångas i flera av bokens fantastiskt snygga fotouppslag i svartvitt där kameran kommer väldigt nära.
För övrigt drar jag en parallell som kan tyckas helt galen och långsökt. Det är när den forne fanzineredaktören Jeppe Ekholm i slutet av kapitlet om Stockholms punkscen säger: ”I början var vi outcasts, det var absolut ingen som gillade oss men efter två år blev allt accepterat och punkarna gulliga. Vi fick till och med ett eget program i P3. Vi blev en del av vardagen och det var inte längre farligt att vara punkare. Punken dog aldrig, den blev ofarlig”.
Jag börjar jämföra med den kristna tron. Punkarna skulle inte gilla den jämförelsen eftersom punken stod för ett uppror mot alla former av auktoriteter, däribland kyrkan. Men jag tänker så här: Har samma sak hänt med den kristna tro som jag och flera andra har? I kyrkorna hör jag fina predikningar som blickar tillbaka på historiens första kristna och tar deras radikalitet som föredöme. Samtidigt snackas det om att samhället är sekulariserat och att tron på en Gud inte är intressant för den moderna människan. Men det är kanske inte så dött som vi tror. Precis som punken blev ofarlig är det kanske bara vi som gjort Jesus tillrättalagd och harmlös.
